Jag fick mitt tredje barn i år och jag är 32 år. Det var absolut inte planerat så jag tog mig en rejäl funderare på hur jag skulle göra, och kom fram till att jag inte klarar av en abort.
Jag tyckte graviditet nr 2 var jobbig, men det var inget i jämförelse med den här. Jag fick tidigt foglossningar ont i ryggen och andra krämpor. Jag pendlade i vikt, gick upp ena veckan och veckan där på hade jag gått ner de två-tre kilon jag gått upp. Men det var inget jag oroade mig för då jag var överviktig innan. De två-tre sista månaderna började jag må bra, och ökade lite grann. Gick upp 4 kilo. Och de två sista månaderna samlade jag på mig vatten, IGEN, så det var svårt att få på sig skor och strumpor var de inte ens å fundera på om jag skulle ha.

Dagen efter Leslie föddes hade jag  ”vanliga” fötter igen. Vilket kändes skönt. Det gör väldigt ont å samla vatten så pass mycket som jag gjorde.
Leslie föddes 23:27, Olivia som var hos pappa Lars vaknade 06:00 och ville åka till mig, ändå hade inte Lars sagt att jag åkt in och att hon fått en lillasyster. Kl 8.00 kom de till BB för att hälsa på. Till en början var hon lite avvaktande och funderade varför jag var på sjukhuset. Men sen fick hon syn på den lilla bäbisen som låg där i sägen och sov. Hon växte flera hundra meter och blev genast en stolt storasyster. Allra hellst då barnmorskorna kom in för att kolla att allt var bra med oss.
På söndagen kom Lars, Olivia och Emelie och hälsade på oss. Emelie var väldigt avvaktande och ville inte hålla i Leslie. Hon satt bara och tittade på då Olivia och Lars höll i henne.

Men efter en stund la jag lilla Leslie i famnen på Emelie och då lyste hon upp. Emelie ville ha en lillebror, hon har ju 3 små systrar sedan tidigare.  Innan Leslie föddes sa Emelie att om det blev en flicka fick jag stoppa tillbaka bäbisen och göra om det *S*

Första natten hemma gick bra, vi somnade före tolv och sov till 3 åt lite men somnade nästan direkt och sedan vaknade vi vid fem halv 6.