De är mycket som händer nu. 

Många saker har jag fått svar på tack vare två underbara grannar! 

Vad skulle jag göra utan dom. De har verkligen ställt upp på mej. 

Jag tror jag har lyckats visa min uppskattning oxå. 

Jag tog mej en promenad i morse eller förmiddags, med hunden. Efter alla måsten.

Vi gick i skogen, för där brukar jag alltid kunna fundera och släppa allt.

Men ist fick jag bara panikångest och tog den lilla rundan bara, sen hem.

Panikångesten kommer oftare och oftare nu mera. 

men ska jag lyssna på min "familj" är de inbillning. För oavsett vad jag tycker och tror,

är de inte så!

Vet fan inte vad jag ska göra snart.
De ena efter de andra händer. De senaste är att emme sagt att hon vill bo hos mej på heltid. Men nu säger Håkan att hon inte får. För då kommer hon färga håret svart igen och börja skära sig. Men hon har redan börjat. Och han ser inte att hon inte mår bra. Han ser inte att hon har problem med kompisar. Han förstår inte att hon är rädd.

Vet fan inte vad jag ska göra snart.
De ena efter de andra händer. De senaste är att emme sagt att hon vill bo hos mej på heltid. Men nu säger Håkan att hon inte får. För då kommer hon färga håret svart igen och börja skära sig. Men hon har redan börjat. Och han ser inte att hon inte mår bra. Han ser inte att hon har problem med kompisar. Han förstår inte att hon är rädd.

Jag fick lära mig i skolan att i sverige har man yttrande frihet.

Jag fick även lära mig att innan man dömmer någon ska man lyssna 

på hela händelseförloppet. Och om de är mellan flera människor, ska man

lyssna på alla parter innan man bildar sig en uppfattning.

I helgen fick jag lära mig att så är inte fallet. Händer de något

är de bara den sidan som är mest drabbad som har all yttrande rätt

och de andra vet inte vad de tycker eller tänker. 

De finns de som tycker att de aldrig gör fel, och aldrig behandlar andra

fel. De finns även de som TROR att en 5åring ALDRIG ljuger. Utan att

det som barnet säger, de är sant och att alla andra barn ljuger.

Jag vet att mina barn ljuger. Jag vet även att ett av mina barn, inte kan inse

sin skuld. Hon kan heller inte erkänna att hon gjort fel. Men de är upp till mig att

lära henne det. 

Eller så ska jag bara låta bli, och låta henne bli som vissa andra. 

Storhets vansinne skulle min farfar sagt. 

Varför är mina tankar, värderingar och åsiker inte värda nått?

Varför har inte jag rätt att yttra mig, och tala om min version

av händelsen? 

Fyra dagar med Rocky har redan gått. :D 

Rocky är våran hund, han är 7 månader och är en blandras mellan stövare och spets.

Han är super livlig och busig. Men väldigt lätt lärd. Han rycker och sliter inte i kopplet 

när vi är ute och går heller.

De första två nätterna med Rocky var jobbiga, men nu sover han hela nätterna och behöver 

inte gå ut på morgonen förrän vid sju (beroende på när vi är vaken)

Väntar fortfarande på brev från Landstinget. Hoppas jätte mycket på ett positivt svar nu.

Orkar inte ha så här ont längre. 

Är glad för att jag kan börja gå på promenader igen. Trottstar min smärta, men de gör inte 

lika ont längre heller så de går åt rätt håll.

Ja de var väl en vecka sedan eller är de två. Som jag var iväg till överviktsteamet i sundsvall.

Nu väntar jag bara på en remiss till kirurgin. OM jag får någon.

Den eviga väntan. Ovissheten. Man blir smått galen.

Men jag tog till mej många tips från dom och jag har nu kommit igång med träningen igen.

Hoppas jag inte tappar gnistan. (Idag har jag ingen gnista, men ska övertala mej själv att gå ner iaf)

Det hade varit roligare om man haft sällskap. Rätt trist å vara där själv. Men pinsamt att vara där då

andra är där. De flesta som är på gymmet är killar som har jätte muskler och är super smal.

Å så kommer dunderklumpen JAG då.. som inget kan och inget vet. Utan bara tränar som jag tror

och för att jag vill röra på mej.

Igår var jag iväg och tränade så idag har jag träningsvärk. HÄRLIGT. Då känns de att man gjort nå.

Till gymmet. Och sedan sjukgymnasten.

Tjingeling

Ja i måndags var jag iväg på mitt första möte.
Möte eller träff med överviktsteamet. Det var väldigt intressant. De var många som ställde bra frågor. Jag kom inte på en enda, just då. Nu har de kommit några. Men de får jag nog svar på tidsnog.

De tog upp vilka som får op, vilka kriterier man måste uppfylla. Och de tyckte att man redan nu kunde börja äta varannan timme som man kommer få göra sen efter op. Och att det finns sidor på internet där man kan få tips och råd på vad man ska äta. Men ett tips som de gav, var att oavsett vad man äter så ska de vara så likt tallriksmodellen som möjligt. Bra att ha i bakhuvve, när man ska äta mellis och sånt.

Det är mycket som snurrar runt i huvve nu, dels det som hände i helgen, och sedan allt de här med op.

Men jag tror jag kommer få den iaf, för jag har tre eller uppfyller tre av de kriterier som var listad. Det är bara tre jag kommer ihåg nu. Skrev inte upp dom heller, för de var först när jag kom hem jag insåg att jag har eller har stor risk för att drabbas av dessa problem. Sömnapne lider jag redan av. Sover inte en hel natt, och det är oftast för att jag vaknar av att jag snarkar eller att jag inte får ngn luft.

Har försökt sen i tisdags nu då å äta varannan timme, men de går inte nå bra. Glömmer hela tiden bort mej.

Men har kommit igång med promenader och träning igen iaf. och de känns skönt. Grymt skönt. Önskar bara jag hade ngn som följde med till gymmet oxå. Blir liksom roligare då, om man har ngn att surra med.

Tja, men i morgon tar vi nya tag. Ny motivation.

En dag i taget, så ska de nog gå bra!

Fick äntligen remissen till s-valls övervikts team.
Ska få komma dit på ett stor möte där 30-50 pers kommer närvara.

Sedan kommer jag bli kallad igen för ett personligt möte med sjuksköterska

läkare och några fler, för att få veta om jag får op eller inte.

Det är inte många dagar kvar tills jag får åka iväg på det mötet.. längtar.

Men samtidigt är jag nervös. Jag vill så gärna ha denna o.

Jag försöker verkligen promenera varje dag och varannan dag försöker jag komma iväg på entimmes promenad. Men ibland har jag för ont. Och efter varje promenad strålar de i varje ben, och de känns som att (på två ställen i låren) jag får stötar. Jätte otäckt.

Jag vet inte så noga men jag inbillar mig att om jag får den här hjälpen, så kommer jag inte samla på mig sånna kopiösa mängder vatten som jag gör, rygg, höft, ländrygg och andra ledproblem kommer bli mindre. Och sedan alla ärftliga problem.