Ja då är de valborg.. eller sista april är väl mer bekant..

De blir inge extra direkt idag. Under dagen kommer barnen vara med kompisar och så som vanligt, och sedan vid fyra ska vi iväg och grilla med vänner och bekanta. Alla har barn så de blir ganska många ändå. Roligt.

I veckan som var så fick jag ett brev från landstinget. Blev först nervös, hade inte den blekaste på vad de kunde vara. Men jag öppnade det och fick ganska fort syn på att de var ang magoperationen. Yippi.. gud va glad jag blev. Har inte hört nå om de där sedan oktober i fjol och nu får jag brev att jag ska komma på första träffen, med ett överviktsteam. Efter den träffen blir jag kallad igen för att träffa Dr och då få veta om jag får op eller inte.

Jag fick med brochyrer om vad man ska tänka på innan och efter och lite vad som händer under tiden.

Har läst igenom flera gånger, men hinner glömma så jag får nog läsa den om och om igen.. Men nu hoppas jag verkligen på att de går i genom. Att jag får op. Ju längre tiden gått desto mer beslutsam och säker på saken har jag blivit. Jag vill ha den här op.

Glad är jag oxå då jag vägde mej i morse och insåg att jag inte har gått upp i vikt i helgen som jag alltid brukar göra.. Gud va skönt. Idag blir de lång promenad, med eller utan Les.

För 16 år sedan gick min farfar bort. Lite hastigt.

Det är många gånger jag tänkt på honom sedan dess och saknat honom oerhört.
Vi stod varandra ganska nära. Han betydde väldigt mycket för mig.

Och det är många gånger jag tänkt: -nu skulle farfar varit här.
-Om farfar ändå vore här nu.. osv..

Det tog hårt på mig då han dog. Det gick så fort. Jag har ännu inte varit på graven. Klarar de inte. Iof är de 26mil dit oxå. Och ska jag på graven ska jag gå dit själv.

Nu sen jag fick zelma har jag önskat flera gånger att farfar vore här. Han var en fena på hundar. Kunde uppfostra dom. Och med henne skulle jag behöva hjälp.

Tiden har gått fort, men jag vet att han finns här.. och vakar över mig..

saknad och älskad

Min farfar   

Hittade de här i ett dokument i datorn... De här var i oktober eller november.

Och jag har inte hört ett ord sedan dess om OP..

I fredags var jag på allmottagningen för att träffa Dr Bo-Göran.

Han berättade om alla risker med operationen, och lite runtomkring den. Och
frågade om jag fortfarande ville gå igenom med det, Ja sa jag.

Så nu måste jag ta mej i kragen och gå ner i vikt.

Sen när jag var hos sjukgymnasten tipsade han om LCHF dieten. Han körde den och
tyckte att den fungerade jätte bra. Så nu har jag börjat kolla upp lite recept
och så, för just nu har jag inget hemma så jag kan inte börja med den nu. Får
vänta tills jag får pengar. Men jag hinner ju kolla recpet och läsa in mej på
de hela, så jag är riktigt påläst och gör rätt.

Sen blir de gym på kvällar, för jag har ju fått praktikplats..

ska först praktisera på "syhörnan" och sedan ska jag få praktisera på
en reception..

Ska bli skit kul. Kommer få bra med erfarenhet, och sen är de bara å vänta på
att Hallsta Hotellet kommer igång igen, eller nå annat ställe där de behöver en
receptionist.

Ska börja min praktik på onsdag, kl 8....

Ja nog känns de som att de kommer bli en LÅÅÅÅÅÅNG fredag idag nå...

Leslie var vaken till klockan var över nio igår (hon somnade i bilen på väg hem från sundsvall)

så då hoppades jag att hon skulle sova länge i morse. Dessutom vaknade hon vid fyra tiden

och var vaken en stund, de brukar göra att hon sover längre på morgonen. Men INTE DÅ!!

Klockan sex var både hon och olivia uppe. Bråkade slogs och jävlades med varandra..

suck..

Jag är trött och har väldigt ont idag, så jag hoppas hon inte är allt för tjurig idag.

Treårs trottsen har satt ett hårt grepp om henne. Och jag håller på att bli galen.

Har nu tre eller egentligen fyra som är i nån typ av trottsålder. Zelma testar oxå gränserna nu..

Men jag tror att E är på bättringsvägen med sitt humör och alla problem som varit med och runtom

henne.. Hon ser piggare och gladare ut.

Just nu är hon i stora staden och hälsar på bästisen. 6dagar blir hon där.. :D Jätte kul. Jag hoppas hon får de super bra..

GLAD PÅSK

till er alla

de händer ofta att jag täker på allt man gått igenom här i livet. hur
många människor som kommit och gått i ens liv..

hur få de är man har kvar sen barnsben.. konstigt de där. Jag har inte
en enda vän kvar sen jag gick i förskolan eller små skolan. Mest för att de bor
25 mil härifrån. Men jag har nästan ingen kontakt med nån av dom via mail eller
facebook heller. Har hittat en hel del där, men inte alla. Och vissa (samma
personer som i småskolan) svarar inte ens på vänförfrågan.. Det finns en som
jag gått i skolan med och som jag umgicks med på fritiden lite grann, som jag
har funderat väldigt mycket på de senaste åren vart han är och har de. Min
morsa och hans morsa var väninnor så de var kanske därför vi umgicks, men..

sen finns de en annan kille som jag gick iskolan med som ingen verkar veta vart
han är eller vad han gör.. Han var en liten bokmal och inte alls bland de
poppulära. De var inte jag heller. Vi satt ofta och pratade på bussen till
skolan.

Men sen jag flyttade upp hit, har jag bara riktig kontakt med en person
från 7an. De var då jag flyttade hit. Några av de andra i klasse hälsar man på
och ger "artighets" fraser.. men mer blir de liksom inte..