För 16 år sedan gick min farfar bort. Lite hastigt.

Det är många gånger jag tänkt på honom sedan dess och saknat honom oerhört.
Vi stod varandra ganska nära. Han betydde väldigt mycket för mig.

Och det är många gånger jag tänkt: -nu skulle farfar varit här.
-Om farfar ändå vore här nu.. osv..

Det tog hårt på mig då han dog. Det gick så fort. Jag har ännu inte varit på graven. Klarar de inte. Iof är de 26mil dit oxå. Och ska jag på graven ska jag gå dit själv.

Nu sen jag fick zelma har jag önskat flera gånger att farfar vore här. Han var en fena på hundar. Kunde uppfostra dom. Och med henne skulle jag behöva hjälp.

Tiden har gått fort, men jag vet att han finns här.. och vakar över mig..

saknad och älskad

Min farfar