Det är många gånger jag funderar på hur olika de är.

Många gånger funderar jag på varför vissa skaffar barn.

Och något som gör mig irriterad är när vissa talar om för mig hur jag ska göra och hur mycket jag ska göra

och att de är skandal för att jag inte har kliniskt rent i mitt hem och inte har städat och snyggt i bilen. Att de är skandal att jag inte stoppar in kläder i barnens garderober eller att de ligger kläder lite här och där efter barnen.
Som mamma ska man inte göra annat än att plocka efter barnen för att de ska vara kliniskt rent UTIFALL

de kommer någon å hälsar på.. 

Och jag är av den åsikten, kommer någon och hälsar på MEJ, då får de väl ta det som de är då!

Jag som är ensam mamma med tre barn, är van att ha dem med mej vart än jag åker.
Vad än jag ska göra har jag ofta ett eller flera barn med mig. Och många gånger får jag frågan
hur jag orkar, eller om de är så att jag fåt något gjort..
 Jo de får jag, men barnen får ju hjälpa till.

Och sen märker jag ju att de finns de som är två föräldrar och kanske har ett eller två barn, där
mamman gnäller över att hon får vara hemma hela tiden med barnen medan gubben jobbar eller
gör annat. Och att de tycker det är orättvist. De gångerna funderar jag, Varför skaffade de barn egentligen? Och allt är ju som man gör de.. Vill man träffa kompisar, eller handla kan man väl göra det ändå. Man kan ha de väldigt trevligt då barnen är med.

Igår, tvättade jag i tvättstugan, packade och körde iväg grejer, och dessutom hade jag barnen och deras kompisar med. Packade upp i ”nya” lägenheten. Jag fixade dessutom mat och städade ihop lite hemma, utfodrade hundar.
Men skulle jag varit kille, så hade jag bara behövt ta hand om barnen/barnet och slöa i soffan. Hade inte behövt gjort nå annat.

Igår var jag och barnen iväg med grejer till ”nya” lägenheten. De fick ta med sig varsin kompis. Mellersta jänta och hennes kompis de lekte och hjälpte väl till lite, med de som de klarade av och ville. Minsta jänta somnade så henne fixade jag så hon fick vara hemma och sova. Äldsta jänta och hennes kompis de hjälte till att packa ur bilen, så de gick ju tok fort.

Nu ska jag ta ledigt på fredag så jag kan passa på att köra några vändor medan barnen är på skolan.

För idag blir det inget, jag jobbar hela dagen. Så när jag kommer hem ska jag packa de sista. Allt jag hittar ska packas ner, så jag kan köra det i morgon. Funderar på om jag ska låna kombi, så jag får in mer.

Det blir lite bättre och bätttre. Den positiva feedback man får gör att man orkar lite till

även om de ena problemet avlöser de andra. Det går inte en enda dag utan att de uppstår

något. Man blir lite avtrubbad, men samtidigt blir man rosen rasande.

Igår fick jag höra att en Ledare sagt till en flicka som är utsatt för hot, förföljelse och

namnkallning, av en kille/man, att hon ljuger om det. För denna Ledare tror mer på

killen/mannen. Hur kan man ifråga sätta ett barn. Om vi vuxna inte tror på våra barn

eller minderåriga, hur ska de då kunna växa upp och bli bra medborgare. Vilket jävla

samhälle. De kommer ju tappa tron på alla vuxna och hela sammhället totalt. Och om

alla eller iaf de flesta barn får denna bemötelse av Ledare, Lärare eller andra vuxna de

möter varje dag och ska ha förtroende för, hur kommer då samhället att se ut när de växer upp??

Jag blir alldeles tung i hjärtat, när jag får höra sånna här saker.

Det var inte mitt barn, men de har ingen betydelse. INGET BARN SKA BEHÖVA HÖRA NÅGOT SÅDANT.

Tänk dig själv om du blir utsatt för brott, tex att en hotfull äldre man som dessutom är större än dig

förföljer dig, kallar dig hora, häxa, skräp, rasist, luder och sedan kommer nästa harrang - 

jag ska döda dej jävla hora. Du är min, jag ska gifta mig med dig. Du är ett jävla luder.

och så vidare och så vidare. Samme man förföljer dig dessutom vart än du går, oavsett om du är

själv eller med vänner.

Samme man med sina kumpaner smyger runt ditt hus, för att hålla koll. De smyger fram till

ditt fönster och kikar in eller skriver HORA på ditt fönster.

Och sedan kommer en person du trodde du kunde lita på och säger till dej: De du säger är inte sant.

Nu får du sluta ljuga. Jag tror på vad mannen säger!

(Ledaren själv är man, och de flesta tycker att han är otäck och tittar konstigt på flickor)

Jag blir bara så matt. Uttömd på energi.

VART I HELVETE ÄR DETTA SAMMHÄLLE PÅ VÄG!!!!

Idag är en sån dag då jag skulle vilja sätta mej i ett hörn och bara gråta.

Minsta lilla negativa eller tråkiga sak jag hör, gör att de skär i hjärtat.

Är så trött och slut i kroppen. 

Men jag måste hålla ihop några timmar till. Tills barnen somnat eller iaf gått och lagt sig. 

Minstingen sover redan, hon däckade framför bollibompa strax efter 18

och jag låter henne sova för hon ska upp tidigt i morgon och vara på dagis länge

i morgon. 

Vet inte varför de är just idag som jag känner så här. Kan iof vara för att hela helgen 

har jag kämpat med de negativa jag fick från Bup i veckan som var, hela helgen

har jag kämpat med sms krig mot min äldsta dotter, där en mycket elak tjej

skickat runt en bild hon tagit på min dotter. Hon har skickat den till alla killar hon

känner. Och säkert några till. Och de i sin tur har mest troligt skicka den vidare. 
Den här flickan har dessutom trackat min dotter via sms. Jag har försökt hjälpa och 

stötta min dotter. Försökt få henne att inte ta de negativt, att hon ska 

ignorera tjejen. Att hon inte ska svara på hennes sms. Men jag förstår att de är svårt

och jobbigt. Man vill ju gärna försvara sig. Att få ett rykte om sig som hora, billig och 

äcklig pga sånt är inte kul. Inte lätt att bli av med heller. 

Ikväll låter jag tårarna komma. Jag kryper ner i sängen och drar täcket tätt

emot mej och låter tårarna komma. Dörren är låst och hunden är rastad. (tja en

gång till ska han få gå ut innan natten)

Hoppas ni andra haft en bättre kväll än jag.

Sköt om er!