Det har blivit till en vana att gå ut å gå. De skriker i kroppen ibland när jag inte varit ute på några dagar.. visst de finns dagar jag inte ja den minsta lilla lust oxå. Å inte bland tar jag mej lat dagar. För när jag sen kommer ut dagen efter eller så, är de såå skönt. Å jag får verkligen belöning genom de hormoner som frigörs när man motionerar.
Hundarna är mina trogna följeslagare på mina promenader.
Idag gick jag inte bland Nordsjö. De blir en runda på 6 km. Vilket just nu känns lagom. Jag kommer att utöka så småningom om. ?

De här med storlekar på kläder är väldigt förvirrande. De har nu gått snart 5 månader sedan operationen i Sundsvall och jag har sakta, sakta gått ner 22kg. Det är skönt att de tagit lång tid men samtidigt frustrerande. Jag är mest glad för att jag inte har fått så mycke hängande hud utan den hinner med min minskning.
Jag kämpar på, eller jag är ute å går så ofta jag kan. Har jag inte varit ute på tex två dagar så kliar de i huvve å kryper i kroppen på mej.
Väldigt länge, ca 2-3 månader stod jag still i vikt å allt kändes hopplöst. Men så träffade jag en bekant på byn som påminde mej om att de kanske blivit muskler.... jag blev ju nyfiken å gick hem å mätte mej ist å laddade hem en app. Så nu kan jag ha lite extra koll på omkretsen oxå.
Jag provade ett par jobbar byxor jag köpte i fjol innan op å jag får på mej dom, men de sitter ju tight. Idag tog jag oxå mej ett par jeans från Ellis jag köpte för många många år sedan å de är två storlekar större, de satt oxå väldigt tight. Seriöst, kan de verkligen skilja två storlekar beroende på fabrikat?