Vissa barn lever med känslan av att alltid bli misstrod.
Att alltid behöva ha känslan av att de inte spelar någon roll vad de säger så komme, ingen tro den ändå. Är de då så konstigt att dessa barn inte berättar sånt de blir utsatt för...

Det är dagar som denna jag önskar jag hade någon att dela mina innersta tankar och funderingar.

Någon jag kunde diskutera med. Att prata med en vän är inte riktigt samma sak. Jag har underbara 

vänner som jag kan prata med och som ställer upp för mig.

Men när de kommer till de allra innersta, de djupa funderingarna jag brukar kunna ha 

och som dessutom kommer lite nu och då, då hade de varit skönt med någon nära, som

jag kunde prata med.

Hmm ja.. då har de hänt igen. Den här gången blev de bara för mycket.
Nu när jag hunnit med att fundera och tänka, så har jag kommit fram till en del saker. De är inte lätt och de är inte roligt.
De är tungt och jobbigt.