Det var med spänning och nervositet jag satte mej i bilen för att åka de 10 milen till sjukhuset för att träffa överviktsteamet idag. Som vanligt kommer jag fram lite i sista minuten. En halvtimme innan mötet börjar men det är många i kö före mej. Naturligtvis kommer jag ihåg fel och gick åt fel håll när jag skulle till hissen. Men jag kom fram i tid och hann väga in mej.
Sen var det bara att sitta snällt och lyssna på kirurgen när han gick igenom alla risker med operationen.
Men efter det här känner jag ännu mera hopp och längtan efter operation.

Åhh vad jag längtar.
Jag hoppas verkligen att jag får ett Ja!

Jag som precis hade ställt in mej på att jag inte skulle komma med i gruppen nu i maj, utan till hösten. Fick brevet idag.
Fan vad glad jag blev.
Nu håller jag bara tummarna att jag får ett ja den här gången.

Har ännu inte fått något brev från Sundsvalls sjukhus. Det är jobbigt att vänta.
Men jag håller tummarna för att jag kommer med i gruppen som startar nu i maj.

Det blir andra gången jag ska få åka till övervikt teamet har Sundsvall nu. Jag ringde sjukhuset för att kolla hur allt låg till, och då berättade sköterskan jag pratade med att min remiss blivit godkänd, och hon trodde inte att det skulle ha någon betydelse om jag gick ner i vikt innan
Men jag törs inte chansa. När jag får ett Ja, du får operation. Då kan jag anstränga mej.

Det har varit en tid med mycke tjafs och bråk.. men eftersom jag har jobbat mycket med mej själv har det inte bekomme mej alls.

Men bara därför så slutar jag ju inte fundera och ibland förundras över hur folk funka..
impulsivitet kan vara roligt och bra. Men oftast skadar det endast en själv.
Jag har jue själv varit så.

Sen finns det dom som tror på allt som sägs. Och sedan går efter det istället för att kolla med de
inblandade vad som är sant.