Sitter hopkurad med datorn i famnen i soffan. De är så tyst i hela huset.

Jag hör barnen andas, låter så mysigt.

Men inte kan jag sova för det heller..

Så många tankar och funderingar som snurrar runt i huvve på mej.

Vet inte vart jag ska börja reda ut allt heller.

Men å andra sidan, med tiden löser sig de mesta..

Ja två veckor har gått, och i helgen åt jag inge godis, eller jo nån bit naturgodis

och så smakade jag några chips med en kompis, men de var inte många. Och de

känns skönt att jag inte ens var sugen på mer.

Igår söndag var jag däremot väldigt sötsugen.. de var tungt.
Men vi åt glass med chokladsås och maräng och banan till efterrätt, så

då blev suget mättat.

Idag har jag gått till & från praktiken. Vilket känns i fötter och höfter.

Men jag hoppas de kommer ge resultat på cm och kg.

Jag vägde mej i morse iaf, vilket jag brukar göra på måndagar, och

förr, innan jag slutade med godis, gick jag alltid upp minst 1kg på helgen.
Men den här helgen har jag inte gått upp nå. Men stod still.. inte bra eller kul

de heller.

Men så länge jag inte går upp är jag nöjd.
Men nu ska jag börja mer med LCHF iaf. Ska ta bort så mycket som möjligt av

kolhydrater, men även minska på fettet.

Och mer Motion naturligtvis. :D

Vecka två går faktiskt bättre.. fast de syns inte på vågen.

Men den här veckan har jag kommit igång med promenaderna iaf. Och det känns

skönt. Äter mycket mindre och har mindre sug efter mat och sötsaker.

De är ju ofta suget efter sötsaker som gör att man faller tillbaka i de

gamla spåren.. jobbigt. Men jag vet inte om de är det att jag känner mej mer

motiverad den här gången eller om de bara är så att allt funkar bättre nu

och att korppen är med på noterna. Känns bra vilket fall.

Äntligen har jag fått min remiss..

Har bara väntat ett år på den. Men fick brev idag att jag står i kö!!

YIPPIIIII!!!!

Men de är ju inte klart ändå än.. men en bit på väg iaf.

Kändes jätte bra, och jag blev på såå bra humör direkt.  

Nu är de på väg åt rätt håll.. igen..

Känns som om jag fått en kniv i ryggen.

Emme har valt att bo hos sin pappa på heltid. De är inte de att hon valt att bo hos honom som sårar, utan att hon bestämde sig på några timmar.

Hon har velat i flera år då de gäller att bo hos mej på heltid. Men nu när jag har hjälpt henne å stöttat henne så hon gått till kurator och fått prata ut och vi har pratat och diskuterat, så efter många om och men bestämde hon sig för att bo hos mej på heltid. Men då hotade H med att hon inte skulle få behålla sitt rum där, att hon inte skulle få sova där nå mer, inte få hälsa på osv osv... listan kan göras lång. Men så pratade de ut och så, så hon skulle bo där en vecka som sista veckan. Men då några dagar gått bestämde hon sig för att vara kvar två veckor, sedan komma hit.

Men på måndagen (igår) bestämde hon sig på bara några timmar, att hon skulle bo hos pappa på heltid. Och vägrade komma så vi kunde prata om det. Hon sa att de var för att "hon och jag bråkade så hemskt att innan de var färdigt skulle vi slå ihjäl varandra".

Blev chokad när hon sa de. Ledsen och besviken oxå. Har alltid trott att hon och jag haft ett speciellt band, men tydligen har vi inte det. Då hon så lätt vindgt kan bestämma att hon inte vill bo hos mej alls längre.

Men när allt lagt sig så blir de nog bra.

Idag när jag har funderat och fått lite perspektiv på de hela så känns de fortfarande hemskt. Har gråtit mycket idag.

Men i slutänden är de ju hennes välmående som är de som räknas. Mår hon bra så är jag nöjd. Sen spelar de ingen roll vart hon bor.

Och vill hon inte ha nå med mig å göra eller väldigt lite så respekterar jag det. Ska inte tjata eller tränga mej på.

Kom å tänka på en serie som gick förr.. där de var en ensamstående mamma och dotter, där dottern slutade skolan och flyttade in hos mormor och morfar. Slutade att prata med sin mamma osv. Lite så känns de.. Att jag måste ge henne tid att komma fram till ett beslut själv. Men att hon ska alltid veta att jag finns här för henne. och att jag alltid kommer älska henne.

Va till psykologen för några dagar sedan.. Vi pratade om allt som vairt med emme och dietisten. Att jag kommit långt i mitt tänkade då de gäller mat och min syn på mat. Motion och allt sånt.

Att jag äter på assiett och ofta en sallad före maten. Mindre socker osv.

Han talade iaf om att eftersom jag kommit så långt å verkade envis nog numer att flullfölja mina beslut så var de sista gången vi träffades.

Men vi skulle ha en checkup eller vad de heter till hösten. Bara för att kolla hur de har gått under sommaren.

Jag tror ju de kommer gå bra. För under sommaren blir de mycket grillat och sallad. Och förhoppningsvis blir de mycket motion och träning oxå.

Har börjat med sittupps eller legups kanske de heter. 20*4 minst 4ggr/vecka.

Hellst 7gånger i veckan. Men jag måste hitta på nå mer än promenader oxå. Hade jag haft råd hade jag börjat på gym. Men jag får spara ihop så kan jag börja efter sommar jobbet i augusti kanske :D De vore ju nå. Men jag vill ju minska minst 5cm innan sommaren. Hellt 10cm.. Men då får jag nog svälta mej.

Ska anstränga mej den här veckan iaf att äta ännu mindre.

Förra veckan hade jag värk i nacken som i sin tur gav mej huvve värk. Sen började ryggen. I helgen vart nacken lite bättre så huvvevärken försvann. Men i fredags började magen krångla igen. En tid har jag fått så ont då jag ätit att jag spytt upp nästan allt jag ätit. Men nu kan jag inte äta alls. Har kollat med en jag känner som haft problem med gallan å gallsten. Å mina symtomer är lika som hon hade. Så jag ringde dr å beställde tid. I samma veva beställde jag tid till olivia för hon har haft problem med magen i nästan ett år nu. Till å från har hon jätte ont å har lös avföring. Vi fick tid samma dag å tid. JÄTTE BRA!

De ena följer de andra som dom säger.. Inte nog med ett problem.

Satans jävla söndag. Började bra iaf. Fått sova hela natten fram till halv 4 då jag vaknade av pga värken. Hittade ingen ställning så jag kunde somna om, och halv 6 eller nå sånt vaknade leslie. Så jag tog över henne till min säng.. vi låg och gosade ett tag. Sen sa jag: -Nu lägger vi oss å sover en stund till... Å nån minut senare sov hon så jag la mej till rätta och somnade jag oxå. Vi vaknade vid åtta eller om de var vid nio kommer jag inte ihåg, men skönt var de iaf. Emme och Ollie sov hos mormor och morfar i natt. Inte ofta man bara har ett barn.. Fredag till lördag var de bara jag och Ollie hemma här.. skulle haft lite egen tid med emme oxå. men de kommer.. Nu ligger alla barnen och förhoppningsvis sover och i morgon ska emme till håkan igen.  

De här veckorna går så fort då hon är här.. Och i morgon måste jag ringa kuratorn på skolan oxå. Vi skulle haft en träff för att prata om emelie men de blev inställt.