Min älskade hund. Zelma.

För ungefär en vecka sedan tog jag beslutet om att placera om Zelma då jag inte klarar av henne.

Hon är väldigt jakt intresserad. Jagar alla fåglar och allt som rör sig blir hon intressrad av. Dessutom har hon ett sjuhellsicke till luktsinne. Så hon skulle behöva ngn som kan träna jakt, spårning eller nått sånt med henne.
Därför tog jag beslutet. Jag mår dåligt över att jag inte kan ha henne kvar, men jag mår ännu sämre av att inte kunna tillfredsställa henne. Känns som djurmisshandel.

Idag kom Öbacka Djurhem och hämtade henne. Tungt som faan. Men.. ju längre hon är kvar desto sämre mår jag. Dessutom drog hon sönder min axel i morse så jag har så fruktansvärt ont i hela ryggen, men framförallt i nacken.

Jag kommer alltid sakna min älskade hund Zelma.

Fick äntligen remissen till s-valls övervikts team.
Ska få komma dit på ett stor möte där 30-50 pers kommer närvara.

Sedan kommer jag bli kallad igen för ett personligt möte med sjuksköterska

läkare och några fler, för att få veta om jag får op eller inte.

Det är inte många dagar kvar tills jag får åka iväg på det mötet.. längtar.

Men samtidigt är jag nervös. Jag vill så gärna ha denna o.

Jag försöker verkligen promenera varje dag och varannan dag försöker jag komma iväg på entimmes promenad. Men ibland har jag för ont. Och efter varje promenad strålar de i varje ben, och de känns som att (på två ställen i låren) jag får stötar. Jätte otäckt.

Jag vet inte så noga men jag inbillar mig att om jag får den här hjälpen, så kommer jag inte samla på mig sånna kopiösa mängder vatten som jag gör, rygg, höft, ländrygg och andra ledproblem kommer bli mindre. Och sedan alla ärftliga problem.