Det här gick jag igenom med Emelie och Olivia också. Oron över att man inte har mat så det räcker, att man får ge tillägg. Och att man kanske då ger för mycket tillägg. Men barn brukar bara äta det som de orkar och resten lämnar de eller så kommer det upp igen :D

Och den ständiga frågan jag ställer mig: Om jag inte börjat ge tillägg, hade det då ”runnit” till så jag hade fått så hon klarade sig? Skulle jag ha kämpat mer? Skulle jag ha låtit henne grina mer och sedan suttit oftare och längre att ammat? Hade det blivit bättre då? Hade det varit värt det?

Nä det blir nog jätte bra det här också. Hon äter av mej det som finns och resten får hon i flaska, hon växer och mår bra. Dessutom får jag mer tid med Emelie och Olivia.
Emelie påpekade häromdagen igen att hon tycker att Leslie får mycket mer tid. Ja.. det får hon ju. Men det blir mindre och mindre tid framöver, och jag gör så gott jag kan för att Emme och Ollie ska få så mycket tid som möjligt med mig. Att vi kan hitta på saker allihop.

Jag tror eller vet att anledningen till att Emelie sa så, var att hon fått utegångsförbud. Och då var det inget som var kul å göra *S*
Men i det stora hela är Emelie en stolt storasyster. Hon är jätte duktig på att hjälpa till och vill mer än gärna (än så länge) hjälpa till med påklädning, blöjbyten och sådana saker. =) Det går väl över det också, men det är ju den första tiden som är viktigast att de känner sig delaktig och inte utanför.