Jag fick lära mig i skolan att i sverige har man yttrande frihet.

Jag fick även lära mig att innan man dömmer någon ska man lyssna 

på hela händelseförloppet. Och om de är mellan flera människor, ska man

lyssna på alla parter innan man bildar sig en uppfattning.

I helgen fick jag lära mig att så är inte fallet. Händer de något

är de bara den sidan som är mest drabbad som har all yttrande rätt

och de andra vet inte vad de tycker eller tänker. 

De finns de som tycker att de aldrig gör fel, och aldrig behandlar andra

fel. De finns även de som TROR att en 5åring ALDRIG ljuger. Utan att

det som barnet säger, de är sant och att alla andra barn ljuger.

Jag vet att mina barn ljuger. Jag vet även att ett av mina barn, inte kan inse

sin skuld. Hon kan heller inte erkänna att hon gjort fel. Men de är upp till mig att

lära henne det. 

Eller så ska jag bara låta bli, och låta henne bli som vissa andra. 

Storhets vansinne skulle min farfar sagt. 

Varför är mina tankar, värderingar och åsiker inte värda nått?

Varför har inte jag rätt att yttra mig, och tala om min version

av händelsen?