Jag har idag kommit fram till ett befriande men ändå betungande beslut.
Vi flyttar. Även om de på sätt och vis lugnat ner sig med ”den” familjen, så är ändå oron över vad de kommer göra här näst oerhörd. Jag går på helspänn varje dag. Så fort telefonen ringer eller jag får ett sms är jag orolig över att de ska vara från skolan eller någon av barnen som ringer. Det funkar inte att ha de så här.
Jag var med tjejerna på skolan idag, dels för att prata med rektorn om en incident med E, vilket vi redde ut väldigt fort. Då rektorn ringde mig i går och vi pratade och jag talade om vår version av de hela. Efter det stannade jag kvar för att kolla med några elever om ett annat rykte stämde. Och när jag pratat med dom, så fick jag bekräftat att de E berättat är sant.  Jag var in till O och hennes klass också, då hon ville det. Fick följa med till matsalen och fick super god mat. Så jag mina bästa komplimanger till kocken. Känner henne sedan tidigare.
Fick ett jätte bra bemötande på skolan över att jag var där och hälsade på. Många lärare skulle vilja att fler föräldrar kom och hälsade på och kikade vad som händer i skolan.