Jag orkar inte tänka, jag orkar inte göra de jag ska.
Städa diska och allt sånt har blive lidande.. Åker på praktiken för att komma hemifrån,

men ist har jag ingen ork sedan för att ta hand om mitt hem. Jag mår dåligt när de är så här.
Jag skulle behöva kartonger så jag kan börja packa. Men jag skulle behöva gå igenom förrådet

ordentligt också.

Vi vill från den här byhålan allihop. Emme håller på att bryta ihop totalt. Jag lika så.

Finns snart inget kvar. Jag är på väg att ge upp. Jag vill hinna med och orka med allt.
När jag var i tvättstugan kände jag längtan efter å bara åka bort över helgen.

Tänk å få åka iväg, å bara vara. Men jag vet ju de att skulle jag göra något sådant blir de

bara bråk mellan barnen. Skrik och inte alls som jag hade tänkt de.

Jag hoppas hoppas innerligt att jag får ork igen.

Det som spär på de hela är att de är så få i omgiviningen som bryr sig eller ens förstår

hur man mår eller att man inte orkar mer… Hur mycker ska vi orka ta emot.
Hur många andra skulle orka med de vi gått igenom..