Även fast jag inte vet än vart vi ska bo, känner jag mig nu lugn å tillfreds. Dåligt med sömn är en bidragande orsak till att jag deppade ihop totalt i några dagar. Men jag har lärt mej att ta mej ur de svarta, mörka hål jag förr fumlade ner i...

Hösten är vacker å frisk. De doftat gott utomhus, medans de färgsprakande löven dalar ner från träden.

Migrän i en vecka nu. Vaknar på nätterna å har så fruktansvärt ont. Ringde HC idag som ville jag skulle kontakta sjukgymnasten för att kolla om det kommer från nacken. Men de är vänte tid. .. så får vänta tills den 18:e november...
Men doktorn får jag träffa redan nästa vecka. Ska bli skönt, å den här gången ska jag förbereda mej så du inte blir som vanligt å jag ha glömt bort allt jag behöver säga.. är fasiken inte lätt å ha så fruktansvärt dåligt minne som jag har... (finns fördelar oxå med att ha så dåligt minne) ??

De finns de som mår så dåligt att enda gången de mår bra är den gången de ser eller tror sig åsamkat någon annan skada. Att de bara kan njuta av andras olycka..
Dessa patetiska människor är de synd om.

Karma is a bitch. ... yes in dead.

Ledsen å besviken är jag. Det har hänt så mycket nu i höst. Mycket roliga saker men oxå en hel del tunga å tråkiga saker.
De som tynger nu är att vi fick hyra de som kom å blev vårt dröm hus. Vi trivs allihopa. Hundarna katterna å vi tjejer stortrivs. Min plan va att om något år köpa huset.
Men i fredags fick jag de ödesdigra beskedet att han jag hyr av vill sälja å jag får inget lån nu. Så jag måste hitta ett annat boende....

Det har blivit till en vana att gå ut å gå. De skriker i kroppen ibland när jag inte varit ute på några dagar.. visst de finns dagar jag inte ja den minsta lilla lust oxå. Å inte bland tar jag mej lat dagar. För när jag sen kommer ut dagen efter eller så, är de såå skönt. Å jag får verkligen belöning genom de hormoner som frigörs när man motionerar.
Hundarna är mina trogna följeslagare på mina promenader.
Idag gick jag inte bland Nordsjö. De blir en runda på 6 km. Vilket just nu känns lagom. Jag kommer att utöka så småningom om. ?

De här med storlekar på kläder är väldigt förvirrande. De har nu gått snart 5 månader sedan operationen i Sundsvall och jag har sakta, sakta gått ner 22kg. Det är skönt att de tagit lång tid men samtidigt frustrerande. Jag är mest glad för att jag inte har fått så mycke hängande hud utan den hinner med min minskning.
Jag kämpar på, eller jag är ute å går så ofta jag kan. Har jag inte varit ute på tex två dagar så kliar de i huvve å kryper i kroppen på mej.
Väldigt länge, ca 2-3 månader stod jag still i vikt å allt kändes hopplöst. Men så träffade jag en bekant på byn som påminde mej om att de kanske blivit muskler.... jag blev ju nyfiken å gick hem å mätte mej ist å laddade hem en app. Så nu kan jag ha lite extra koll på omkretsen oxå.
Jag provade ett par jobbar byxor jag köpte i fjol innan op å jag får på mej dom, men de sitter ju tight. Idag tog jag oxå mej ett par jeans från Ellis jag köpte för många många år sedan å de är två storlekar större, de satt oxå väldigt tight. Seriöst, kan de verkligen skilja två storlekar beroende på fabrikat?

Det var med spänning och nervositet jag satte mej i bilen för att åka de 10 milen till sjukhuset för att träffa överviktsteamet idag. Som vanligt kommer jag fram lite i sista minuten. En halvtimme innan mötet börjar men det är många i kö före mej. Naturligtvis kommer jag ihåg fel och gick åt fel håll när jag skulle till hissen. Men jag kom fram i tid och hann väga in mej.
Sen var det bara att sitta snällt och lyssna på kirurgen när han gick igenom alla risker med operationen.
Men efter det här känner jag ännu mera hopp och längtan efter operation.

Åhh vad jag längtar.
Jag hoppas verkligen att jag får ett Ja!