Hur kan man göra så mot sitthonom barn
Hur kan man vara så låg å välja bort sitt eget barn.
Är jobb, flickvän och gud vet vad viktigare?
Hur kan man straffa sitt eget barn, för något man själv gjort fel. Eller är man så duktig på att intala sig själv att man inte gjort nå fel, att man skyller på barnet. Att det är barnet som gjort fel. Och därför straffar barnet med att vända ryggen till.

Att han är duktig på att manipulera vet jag. Då han intalat flera stycken att han har rätt, att alla andra gör fel, men inte han. Han gör aldrig fel
Han handlar alltid rätt
I hans lilla värld iaf.
Och de stackare som bara lyssnar på honom tror ju naturligtvis blint på hans ord.

Han säger själv till oss att vi inte ska lyssna bara på barnet. Att man måste lyssna på bådas utsago.
Men DE behöver inte göra de.
Framförallt inte de, som är honom närmast.

Sopa rent framför din egen dörr innan du kritiserar andra!!!!

Första bakslaget.
Misshandlad igen. Rejält oxå
Varför i helvete får vi ingen hjälp. Varför ska allt ta sån tid med allt

Vi behöver hjälp nu och inte om ett halvår.

Blir så jävla less på samhället.

Ska han verkligen få anklaga henne för LÖGNARE?!

Ska de vara så att hon ska göra allt jobb, för att de ska bli bra, mellan dom igen?

Han sitter och säger att han inte vågar vara själv med henne (13år), för vem vet vad hon anmäler honom för då??

Han sitter och säger att hon försökte sparka ihjäl honom. Hon 13år.

Att Hon i flera år uttalat att hon är rädd för honom, är det ingen som tagit på allvar. De är bara något alla velat fixa. och mer el mindre sopat under mattan.

Ska inte han få gå ART, COMET och till en kurator/psykolog, och sedan ha soc hemma hos sig?!

Jag har genom gått allt detta. För jag vill att de ska vara lugnt hemma, jag vill att hon ska må bra.

jag vill att hon ska trivas, känna sig trygg och älskad. 

Jag är tacksam för all hjälp jag fått.

Jag vet att jag gjort många fel, men jag har erkänt dom. Pratat om dom och bett om förlåtelse för dom. 

Jag vill inte, att Han och hon ska träffas längre. Absolut inte själva. 

Det är inte bara för det fyskiska våldet han utsatt henne för, utan även för de psykiska våldet. 

Hur många gånger ska de få hända innan någon tar henne på allvar??????

Hon har varit väldigt lugn, och jätte snäll. Som en "normal" tonåring, sedan jag hämtade hem henne från det fänglese de hade skapat åt henne. Där de psykiskt misshandlade henne varje dag. Krävde att hon som är 13år ska komma med en bra förklaring varför hon slog mej. Varför hon fick sådanna raseri utbrott, som slutade med misshandel. 

HUR ska en 13 åring förklara de. Hon gjorde ju bara som hennes far gjort mot henne så många gånger. Men hur ska hon våga säga det?!

Indirekt talade han om att jag inte är någon bra mamma. Och att han inte alls tror på att de är bra hemma hos mej nu. 

Han vill inte att hon bor hos mej. HAN villa tt hon bor på Fosterhem.

De enda han har visat sedan jag hämtade henne hos honom, är att han inte vill ha något med henne att göra.

Och att man inte kan lita på hennes lillasyster, på hans sida. 

Men de kom ju väldigt lägligt de oxå. 

Han har inte visat eller sagt till Henne att han vill ha kontakt. Det är något han sagt till folk runtomkring. 

PGA allt han satt och sa förra fredagen, mår hon nu jätte dåligt. 

och idag hade hon visat skolsköterskan att hon skurit sig igen. 

VARFÖR SKA DE VA SÅ HÄR!! 

Varför ska han få skada henne om och om igen?

Sjuka människa! Avskyr honom. extremt mycket!

Varje dag, går jag och är orolig att hon ska skära sig. Varje dag är jag orolig att skolan ska ringa, för att hon försökt Ta sitt liv.
Jag är livrädd, varje dag för att inte ska komma hem efter skolan.

Jag orkar inte mer.
I tre månader har jag fått skit oavsett hur jag gör. Nu får de vara nog.

Ibland eller väldigt ofta tänker jag: Ska de aldrig lugna ner sig.. 
Eller precis när man tycker att de lugnat sig, så händer nå nytt
Och allt börjar om igen... 

Jag känner mej tömd på energi igen, trött hela tiden. Funderar, vrider

och vänder på allt. Gammalt som jag trodde jag bearbetat, kommer tillbaka..

Varför händer det, vad händer. Suck. Så många frågor men så lite svar...

Vi kämpar på varje dag, och just nu går de ganska bra, men jag vet att när

skolan börjar kommer de bli mycket tyngre. 

Vad är de som får en vuxen människa att tycka att det är rätt att slå, eller sätta sig

gränsle över ett barn och skrika barnet rakt i ansiktet. Detta barn blir rädd,

jag skulle våga säga, livrädd, för den vuxne, så barnet ringer polisen, efter samtal

med en annan vuxen, som lovar att inget kommer att hända efter att barnet ringt 

polisen. 

Den vuxne förstår inte  varför barnet ringt polisen, för den vuxne har ju inte gjort 

nå fel. Barnet var rabiat och den vuxne försvarade sig bara. 
Den vuxne ringer sedan sin familj och berättar sin version av vad som hänt.
Och de andra vuxna i den familjen tycker att barnet gjort fel, och förkastar

denne. De säger oxå uttryckligen att barnet inte längre är välkommen till familjen.

Det är tre personer som betyder mycket för barnet. Som helt sonika tycker att 

barnet gjort fel och längre inte tillhör familjen. Pga att Barnet ringde polisen. 

En av de som förkastat barnet, som själv är en tonåring, skickar sedan via

mess, att familjen inte alls har sagt så.. 

Tyvärr för Familjen finns det vittne som berättat allt! 

Tonåringen skrev till barnet, Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Ja de Borde ju DE verkligen tänka på!!!

Vänd på steken, 
Om den vuxne gjort det mot ett annat barn, hur hade de barnet

reagerat, hur hade andra vuxna reagerat? De andra vuxna runtomkring

barnet. 

De vuxna som tycker att den vuxna gjort rätt, eller inte handlat fel.

OM DE HÄNT DITT BARN??? Hur hade du reagerat då?

Vem skulle du tro på?

ja så många funderingar men inga svar........

Hmm, ja de är många funderingar som snurrar runt i huvve numera. IGEN.  

Vi pratar och diskuterar hur de ska bli, framöver.

Hon vill gå i skolan med sina gamla kompisar (vilket jag förstår)

men om hon fortsätter att bli lika obstinat, slåss och absolut inte kan följa mina regler

då finns de ingen anledning till att hon ska bo hos mej.  

Men jag förstår ju henne oxå som absolut inte vill bo eller byta stad och skola,

för de är absolut inge roligt när man är 13 år. De har jag själv provat på.    

Men vi får avvakta och se hur de blir. Hon kommer i morgon (fredag) och ska stanna hela helgen.

Då ska vi prata ut om en hel del grejer. Och ska även diskutera framtiden.  

Hon har fått några ultimatum på sig. Det finns vissa saker hon ska göra varje dag,

en gång i veckan eller en gång i månaden. Och kan hon visa sitt ansvar då de gäller de sakerna,

då har hon vuxit mycket i sig själv. Och det är de vi vill komma åt.    

Att hon ska visa respekt för äldre (vuxna) och visa att hon kan ta ansvar.

Att andra människors ord kan såra så djupt. Göra så ont. Tänk att få leva med frasen ”allt du gör och säger gör du för att jävlas och vara dum” ”du bara hittar på och ljuger”. Att alltid bli motarbetad. Av dina nära och ”kära”. Utskälld eller ifrågasatt mitt framför ögonen på dina egna barn. (som de hela handlar om).Hur kan en människa säga (skriva) till en annan att den ska vända ryggen till sitt eget barn? Sedan får du höra av samma människa att ens barn är ju självgående, så de är ju inga problem. Du har de så lättsamt. Eller att man får höra att man har så skitigt och äckligt hemma hos sig. Jag blir så trött på alltihop. Alla falska människor som tror att de är bättre än andra. Eller bara de som är falska. Jag är så trött på att höra att de bara är mitt fel alltihop, att det bara är jag som gör fel. Jag är inte perfekt, jag gör bara mitt bästa, men de är inte gott nog, ja vet. Men jag gör de inte för att blidka dej, jag gör det för mina barn. Det är sådana ord som förföljer en människa resten av livet.