Funderade på att skriva några rader på facebook, men alla tycker de är tabu.
Men en sak är säker, de är inte normalt att man som mamma är eller, ska vara rädd för sitt barn.
Inte känns de nå bättre av att nås av insikten att sitt eget barn har fört en bakom ljuset totalt.
Känner mej så totalt lurad. Hur kunde jag vara så blind. Hur kunde jag gå på allt.
Tyvärr finns de ingen tillit kvar.
Jag vet inte hur mycket mer jag orkar med.